Trondheim Open, Östersunds OK på klubbresa i Norge

ÖOK tyckte att det var dags att etablera sig internationellt och åkte för att utmana våra grannar i Norge. Så fort gränsen passerades blev landskapet genast mer dramatiskt och man kände, det här kommer bli tufft! Och tufft blev det. Banorna var krävande både fysiskt och mentalt, och norrmännen/norskorna var sannerligen vassa. Det bjöds på en hel del klättring, ekvidistans 5 meter, varvat med klafsande i blöta myrar. Det fina var att terrängen mestadels bestod av naturskog vilket gav orientering av högsta kvalitet.

Tävlingen bestod av 2 etapper vilka stod i kontrast till varandra då den ena var medeldistans i ruggigt regn, den andra långdistans i stekande sol. Gemensamt var ändå den långa sträckan till start (nästan 2 kilometer uppför). Och EMIT brickorna, stämplingssystemet, vilka var lika krångliga att stämpla båda dagarna. Kort och gott var det väldigt ovant, men ovant utvecklas man av.

Det är något med att komma till nya platser, där små saker kan kännas väldigt spännande. På campingen där ÖOK bodde hittade vi: Flera krigsminnen i form av grottor, vissa vattenfyllda eller med mystiska budskap på norska. En hög brygga vid havet med en ranglig, väderbiten trapp ner till vattenytan. En lekplats.

Kanske är det därför som man valt den här sporten. För att få upptäcka nya platser och få en ursäkt att ränna runt i skogen, hoppa över bäckar och mellan stenar. Att uppleva det där äventyret som så många barn drömmer om. Som orienterare få lära känna en plats på djupet, inte bara som en turist. Man får kontakt med människor som bor på platsen, för alla har vi ju en gemensam nämnare, orienteringen.

Lördag kväll vid campingen ordnade ÖOK gemensam pizzamiddag. Det råkades beställas familjepizzor istället för vanliga så kalasandet fortsatte även in i nästa dag. På kvällen bjöds det på fiskeunderhållning vid bryggan. Detta är sådant som etsar sig fast vid minnet och man glömmer aldrig. Detta och halvtimmesbommarna. För som Sunes pappa Rudolf sa "Det blir roligt sen!" och han hade bara så rätt.

Skrivet av: Elsa Moe